Vi är nära himmelriket, och snart är vi där!
Jag har inga ord, men ett litet leende som lurar på läpparna smyger sig fram mer och mer, och jag inser att jag sitter och ler för mig själv, och måste sammanfattningsvis säga att jag är lycklig.
Vill ni inte läsa om när jag var illamående imorse så kan ni bläddra förbi detta stycket.
Idag vaknade jag och blev förvånad när jag inte kunde sätta mig upp. Till slut bestämde jag mig att plåga mig själv lite och satte mig upp i sängen. Först nu vaknade jag på riktigt. Mitt hår står åt alla olika håll och kanter, jag ser ingenting, mitt huvud snurrar och jag känner mig riktigt illamående, som om jag hade något 2 små djur inne i magsäcken som spelade squash eller något, och jag bestäme mig för att snabbt slänga mig tillbaka i sänghalmen. Mmmm... skönt... Min mjuka, gosiga kudde välkomnade mig och sa: "Ligg kvar, ligg kvar" medans min hjärna skrek: "Mattias, skolan börjar snart!!! Upp med dig! Allvar!" Men jag pratade med mamma och hon ringde genast min lärare och meddelade att jag inte kunde komma idag. Mmm... mysigt. Jag kan ligga kvar. Mamma kommer med den vita äckelhinken som alltid kommer fram när man är magsjuk. Usch. Fy. Blää. Nej, jag kanske inte är sjuk, ändå. Jag steg upp. Samma känsla. Ramlade tillbaka i sängen. Jag ringer Mamma och ber henne komma hem från jobbet och pyssla om mig lite. Hon tar tempen på mig och ger mig lite blåbärssoppa. Påminner mig om att bara ta små klunkar. Jag somnar om. Johannes väcker mig. "Var är Mamma?" frågar jag och känner mig otrygg. Hon åt sa han. Jag ligger kvar och stirrar ut genom fönstret och på träden där utanför. Jag går ner för trapporna. Nu är jag tydligen inte sjuk längre. Jag lagar mat. Äter. Känner mig bra. Nu är jag frisk. På med nya kläder. Då var den magsjukan över. Hejdå Magsjuka.
Oj, vilken roman det där var! Efter en god middag och efter att jag sytt lite tygkassar till hantverksförsäljningen så bestämmer jag mig för att bevisa mig själv att jag inte är sjuk, så jag sätter på mig längdskidorna och åker i kanske 45 minuter nere på idrottsplatsen. Och nu är himmelriket nära. Särskilt när jag plötsligt hör en röst i huvudet. Såhär låter det: "Marit. Marit. Bergman. Marit Bergman. No party. Musikvideo. Youtube. Kolla upp. Nu!" Plötsligt kommer det lilla leendet igen. Jag fattar inte att man kan glömma bort en sådan människa! Sitter just nu och mår bra och sjunger med till No Party. Detta är en uppmaning till er som läser detta. Ni måste lyssna på den låten! Här kommer en länk. (Den är inaktiv att bädda via youtube, så ni får jobba lite själva.)
http://www.youtube.com/watch?v=P7Tr7vatpeQ
Tack för mig.
Vill ni inte läsa om när jag var illamående imorse så kan ni bläddra förbi detta stycket.
Idag vaknade jag och blev förvånad när jag inte kunde sätta mig upp. Till slut bestämde jag mig att plåga mig själv lite och satte mig upp i sängen. Först nu vaknade jag på riktigt. Mitt hår står åt alla olika håll och kanter, jag ser ingenting, mitt huvud snurrar och jag känner mig riktigt illamående, som om jag hade något 2 små djur inne i magsäcken som spelade squash eller något, och jag bestäme mig för att snabbt slänga mig tillbaka i sänghalmen. Mmmm... skönt... Min mjuka, gosiga kudde välkomnade mig och sa: "Ligg kvar, ligg kvar" medans min hjärna skrek: "Mattias, skolan börjar snart!!! Upp med dig! Allvar!" Men jag pratade med mamma och hon ringde genast min lärare och meddelade att jag inte kunde komma idag. Mmm... mysigt. Jag kan ligga kvar. Mamma kommer med den vita äckelhinken som alltid kommer fram när man är magsjuk. Usch. Fy. Blää. Nej, jag kanske inte är sjuk, ändå. Jag steg upp. Samma känsla. Ramlade tillbaka i sängen. Jag ringer Mamma och ber henne komma hem från jobbet och pyssla om mig lite. Hon tar tempen på mig och ger mig lite blåbärssoppa. Påminner mig om att bara ta små klunkar. Jag somnar om. Johannes väcker mig. "Var är Mamma?" frågar jag och känner mig otrygg. Hon åt sa han. Jag ligger kvar och stirrar ut genom fönstret och på träden där utanför. Jag går ner för trapporna. Nu är jag tydligen inte sjuk längre. Jag lagar mat. Äter. Känner mig bra. Nu är jag frisk. På med nya kläder. Då var den magsjukan över. Hejdå Magsjuka.
Oj, vilken roman det där var! Efter en god middag och efter att jag sytt lite tygkassar till hantverksförsäljningen så bestämmer jag mig för att bevisa mig själv att jag inte är sjuk, så jag sätter på mig längdskidorna och åker i kanske 45 minuter nere på idrottsplatsen. Och nu är himmelriket nära. Särskilt när jag plötsligt hör en röst i huvudet. Såhär låter det: "Marit. Marit. Bergman. Marit Bergman. No party. Musikvideo. Youtube. Kolla upp. Nu!" Plötsligt kommer det lilla leendet igen. Jag fattar inte att man kan glömma bort en sådan människa! Sitter just nu och mår bra och sjunger med till No Party. Detta är en uppmaning till er som läser detta. Ni måste lyssna på den låten! Här kommer en länk. (Den är inaktiv att bädda via youtube, så ni får jobba lite själva.)
http://www.youtube.com/watch?v=P7Tr7vatpeQ
Tack för mig.
Kommentarer
Trackback
